Lite drygt en månad har gått sedan vi landade i Sverige. En månad av blandade upplevelser. De första dagarna var minst sagt märkliga. Från att ha levt på varandra i över tre månader blev vi plötsligt helt ensamma. Det gällde att snabbt  hitta nytt folk att ha runt omkring sig, TVn stod på, stereon skrålade. Allt för att inte behöva uppleva tystnad. Bara det att vi alla fick sova i ett helt eget rum igen var en upplevelse.

Första helgen efter hemkomst gjorde vi en snabb återförening. Anton, Markus och jag Erik åkte till Arjeplog för att under vår gamla skolas besökshelg, Bilsystem Teknik, föreläsa och berätta om vår tid på och efter skolan,samt under resan. Ett kärt återseende till det lilla samhälle där man ändå tillbringat tre år av sitt liv. Men sedan Arjeplogshelgen har vi alla återvänt till våra gamla liv. Liven som på ett sätt är exakt som när vi åkte, men samtidigt så annorlunda. Tro det eller ej, men saker förändras, även under tre månader. Det verkar dessutom som att vi lever i den nya vardagen med nya ögon. Ryktet säger att Anders håller på att ta motorcykelkörkort, Markus har flyttat hemifrån. Anton och jag då? Vi tar nog bara det lite lugnare. Det har visat sig att problem alltid löser sig, men det finns ofta ingen anledning att stressa fram en lösning. Saker och ting tar den tid det tar och ofta kan man ändå inte påverka det åt något håll. Saker har sin gång, oavsett vår inblandning.

Till sist vill vi rikta ett oändligt stort tack till er läsare. Det har varit en stor ära att få ha med er, och det glädjer oss något enormt att vi lyckats fånga ert intresse. För vår del har resandet definitivt gett oss mersmak, och kan garantera att ni på ett eller annat sätt i framtiden kommer kunna läsa om en ny resa. Mer säger vi inte, för just nu vet vi inte mer.